Finland befinner sig i en demografisk kris. Befolkningen åldras, arbetskraftsbristen ökar och välfärdssystemet är under allt större press. Enligt Statistikcentralen var Finlands folkmängd i januari 2025 drygt 5,6 miljoner, men medianåldern är nu 43,2 år – en av de högsta i Europa. Detta innebär att en allt större andel av befolkningen snart kommer att vara pensionärer, medan färre yrkesverksamma finns kvar för att bära välfärden.
Trots denna verklighet väljer regeringen att skärpa reglerna för arbetskraftsinvandring, höja trösklarna för medborgarskap och försvåra för människor att stanna och bygga sina liv här. Denna politik är inte bara kortsiktig – den är direkt skadlig för Finlands framtid.
Behovet av arbetskraft ökar – men politiken går åt fel håll
Arbets- och näringsministeriet har tydligt visat att Finland behöver minst 50 000 nya arbetstagare per år för att upprätthålla välfärden och kompensera för pensionsavgångarna. Samtidigt visar arbetskraftsundersökningen för januari 2025 att sysselsättningsgraden för personer i åldern 20–64 år ligger på 76,5 procent, medan arbetslösheten har ökat till 8,9 procent.
Det råder en paradox: arbetskraftsbristen är akut i flera sektorer, men de striktare reglerna för arbetskraftsinvandring gör det svårare att fylla dessa luckor. Sjukhusen saknar sjukskötare, restauranger tvingas korta sina öppettider på grund av personalbrist och företag kan inte växa eftersom de inte hittar rätt kompetens.
Höjda inkomstgränser och hårdare språkkrav – en politik som stryper tillväxt
Regeringen påstår att de skärpta reglerna ska skydda arbetsmarknaden och stärka integrationen. Men i verkligheten skapas fler problem än lösningar. Höjda inkomstgränser för arbetstillstånd påstås förhindra lönedumpning, men i praktiken innebär det att många yrkesgrupper – från vårdpersonal till byggnadsarbetare – riskerar att helt utestängas från den finländska arbetsmarknaden.
Att skydda lönenivåerna är viktigt, men det görs inte genom att hindra människor från att ens få ett arbete. Istället skapas en situation där personalbristen leder till ökad belastning på de anställda, försämrad service och företag som tvingas stänga.
Samtidigt ställs hårdare språkkrav på dem som vill bli medborgare. Språket är en nyckel till integration, men utan tillräckliga möjligheter till språkutbildning blir det ett hinder snarare än en väg in. Att arbeta heltid, försörja sig själv och samtidigt hinna uppnå högre språkkrav än vad som krävs i andra nordiska länder är en ekvation som många helt enkelt inte får ihop.
Resultatet? Vi riskerar att driva bort arbetskraften till länder som Sverige, Tyskland och Kanada, där reglerna är mer pragmatiska och framtidsorienterade.
Utan arbetskraft – vem ska finansiera välfärden?
Det pratas ofta om att arbetskraftsinvandring kan leda till en ökad belastning på de offentliga finanserna. Men vad händer när vi inte har tillräckligt många skattebetalare för att upprätthålla välfärden?
Enligt Finlands Banks långsiktsprognos riskerar den ekonomiska tillväxten att falla under 2 procent per år på 2030-talet om inte fler åtgärder vidtas för att stimulera arbetskraftsinvandring och kompetensutveckling. Befolkningens åldrande kommer att dämpa den ekonomiska tillväxten, och färre arbetande innebär en mindre skattebas.
När sjukhusen står utan personal, vårdköerna växer och företag inte kan konkurrera på den internationella marknaden på grund av kompetensbrist, är det inte enskilda individer som blir lidande – det är hela det finländska samhället.
Finland kan inte isolera sig – vi befinner oss i global konkurrens
Medan Finland stänger dörren gör andra länder precis tvärtom. Sverige har sänkt trösklarna för arbetskraftsinvandring i bristyrken, Tyskland har infört en ny invandringslagstiftning som gör det lättare för högutbildade att komma in på arbetsmarknaden, och Kanada har en målinriktad strategi för att attrahera arbetskraft till nyckelsektorer.
Vi befinner oss i en global konkurrenssituation där arbetskraften går dit där förutsättningarna är bäst. Om Finland vill förbli konkurrenskraftigt måste vi anpassa oss till den verkligheten – inte isolera oss genom en politik som avskräcker de människor vi behöver.
Vad är alternativet?
Regeringen har talat om att minska Finlands beroende av utländsk arbetskraft. Men vad är alternativet?
Ska äldreomsorgen fungera utan vårdpersonal?
Ska företag expandera utan arbetskraft?
Ska skattebasen växa utan fler som arbetar och betalar skatt?
Den finländska arbetsmarknaden behöver fler människor, inte färre. Handläggningstiderna för arbetstillstånd måste kortas ytterligare, reglerna för erkännande av utländska examina förenklas och arbetsmarknadens behov måste styra vilka krav som ställs – inte politisk symbolpolitik.
Om vi fortsätter på den väg som Sannfinländarna nu driver igenom, står vi inför en framtid där vi själva undergräver vår egen ekonomi och vår välfärd. Finland kan inte stänga dörren för sin egen framtid. Vi behöver en politik som ser möjligheterna – inte bara hindren.
Comentários